Moster Alma var min farmors syster och hör nu till forntiden. Hon hade en reumatisk sjukdom och hade svårt att gå men hon var söt, ganska kort till växten och alltid glad. När vår mor var sjuk och vår far borta fungerade hon som reservmamma. Hon bodde kvar i sitt föräldrahem med fruktodling och fantastiska vita liljor och röda pioner. Här kommer kringlorna in i bilden. Vi var ofta på besök hos henne på söndagarna. Man fick inte tigga, men hos henne cirklade jag runt kakburken tills jag vågade fråga om hon hade bakat. Då kom sockerkransarna fram.
Äldre människor sade att de tog undan en bit vetedeg vid bullbaket och berikade den med smör (och mjöl) till små kransar. Moster Alma sade samma sak men hennes kransar var himmelsvitt bättre än andras. Jag har ofta försökt kopiera dem men lyckas inte. Nu börjar jag misstänka att djupt religiösa moster Alma lurat oss allihop och behöll sitt recept hemligt. Jag har prövat och ändrat massor av recept och har nu kommit ganska nära och får vara nöjd. Drömmen om barndomens kringlor finns kvar.
Moster Almas sockerkransar
ALMAS SOCKERKRANSAR
1 dl smält smör
3 msk vatten
1/2 tsk socker
15 g jäst
ca 2 1/2 dl vetemjöl
pärlsocker
Blanda smör, vatten och socker och låt det bli degljummet, 37 grader. Smula ner jästen. Arbeta raskt ner mjölet med en trägaffel el dyl. Degen får gärna vara lite blank så fastnar pärlsockret bättre.
Ta upp degen på en bakbänk och rulla ut den till ca 30 st smala kransar. Doppa ringarna i pärlsocker och lägg dem på en bakpappersklädd plåt.
Grädda i 200 grader knappt 15 minuter. Stäng av värmen och låt kakorna torka på eftervärmen med luckan på glänt i början.
Förföriskt goda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar