Skånsk ättiksgurka

Det blev några dagars utflykt till grannlandet med mycket dimma. Regnar gör det ju i hela Skandinavien och ogräset hann göra en framstöt på odlingslotten. Bönorna hade blivit stora i överkant och ett par squash lämpliga för soppa.

När jag skulle köpa lite potatis på  torget föll jag också för de prydligaste västeråsgurkor jag någonsin sett. Den ansvarige bonden måste ha bundit upp dem, för det fanns inte ett sandkorn på dem. Sedan står man där med en massa "onödigt" att göra och undrar vad man håller på med. Men det goda man producerar kan ju inte köpas för pengar.

Förväxta bönor brukar jag mjölksyra. Denna metod har kommit i ropet och man hittar en del recept i tidningarna. Jag vågar inte lämna ut min metod än, för det är så mycket som kan gå snett. Pröva i liten skala om du hittar något ordentligt  recept.  De flesta tillsätter vassla, men jag använder svagt saltat vatten, vilket är lite känsligt. Nu bjuder jag bara på en bild.

Det blev två burkar bönor som nu ska jäsa i rumstemperatur 8-10 dagar och det  blev tre burkar gurkinläggning av 1 kg gurka. Det receptet är däremot bergsäkert , ett vanligt gammalt skånskt recept.

SKÅNSK ÄTTIKSGURKA

1 kg västeråsgurkor

2 msk gult senapsfrö

dillkronor

Lag:

3 dl ättiksprit, 12 %

3 dl vatten

4 1/2 dl socker

1 dl salt

 

Rör ihop lagen kall tills socker och salt smält. Skiva de tvättade gurkorna tunt (1-4 mm). Varva dem med senap och dillkronor i en eller flera burkar. Häll över den kalla lagen. Gurkorna vätskar sig lite efter ett par dagar så lagen ökar.

 

Förvara i kylskåp. Färdiga efter 2 veckor.

Kommentar, tillägg: Förr rekommenderade ättikfabrikanten blandningen 2:3 till inläggningsättika, alltså i detta recept 2 dl + 2 msk ättika till 3 dl+3 msk vatten. Nu står det lika delar av varje på ättiksflaskorna. Detta är kanske viktigt för sill och annat bakteriekänsligt men för gurka borde den svagare blandningen  kunna räcka. Jag har kört den starka varianten ett par år nu och hållbarheten är kanske bättre. En burk från förra året har fortfarande spröda gurkor. (Så här kan man krångla till det för sig själv). Jag tycker att den svagare varianten är godare. Den starkare är bra att ha hela året som inslag i såser och sallader.